Allt började med Lennart Lind, född smedson. I början på trettiotalet gav han sig efter skolan ut i världen för att söka sig ett arbete. Efter ett kort mellanspel på bultfabriken i Hallstahammar, där han f ö lärde sig att spela dragspel tillsammans med Thore Skogman hamnade han efter kriget (med hjälp av sitt lilla a i slöjd) på möbelsnickarskolan i Örebro. Vid denna tid, har Lennart berättat, bedrevs all undervisning på möbelsnickarskolan efter de gamla hantverksmässiga traditionerna. Allting gjordes för hand och där lärde han sig också grunderna i franskpolering. Efter fyra år på yrkesskolan fick Lennart sitt gesällbrev och fick så småningom kontakt med en pianostämmare vid namn Evan Stadne, som hade en liten butik i Örebro. Där arbetade han under 50-talet. I början av 60-talet slog televisionen igenom här i Sverige, och pianobranschen i likhet med många andra branscher, fick känna på svåra motgångar. Många trodde nog att TV-n skulle slå ut pianoförsäljningen för gott. Men så småningom vände emellertid kurvorna uppåt igen. ”När folk såg musikprogrammen på TV-n skulle dom själva ha ett piano också”. Lennart skaffade sig en lokal i Örebro, där han sålde instrument av olika typer samtidigt som han hela tiden sysslade med renoveringar av pianon och flyglar. Som så många andra pianohandlare samarbetade Lennart med den dåförtiden dominerande aktören på pianomarknaden i Sverige, nämligen Malmsjö, och han hade många intressanta saker att förtälja i detta ämne!

Långtradare full utav pianon

Lennart sålde också många dragspel till de vid 70-talets början överallt i landet uppspirande dragspelsklubbarna. Vid det laget hade Lennart skaffat en större lokal, musikladan i Lillån i Örebro, och affärerna gick bra. Denna tid skulle faktiskt visa sig vara något av en guldålder för pianobranschen. Det gick lätt att sälja pianon, både till privatpersoner och till skolor och institutioner, en slående kontrast mot dagens situation. ”1974 till 1976 östes det ut dragspel och pianon”. Vid ett tillfälle kom det en långtradare full utav pianon på måndagen, en vecka senare var dem sålda. Men sedan började försäljningen att dala och 1978 fick Malmsjö packa ihop (denna gång för sista gången!). Och i denna utförslöpa för pianoförsäljningen befinner vi väl oss fortfarande. Farhågorna från sextiotalets början besannades till slut, om än två decennier senare. Somliga kunder mindes Lennart bättre än andra. En dag ringde Volvo i Göteborg på Lennarts telefon. Man hade sökt land och rike runt efter en Malmsjö-flygel att ställa upp på Gyllenhammars kontor. Givetvis hade Lennart en sådan på lager och sedan den polerats upp och levererats sporde han Gyllenhammar varför han inte med sina resurser skaffat en Steinway i stället. "När de besökande ser en Steinway tänker de bara på Mercedes" blev svaret. Lennart hade också  kontakt med den från Bromma härstammande Douglas Heffer, internationellt känd reparatör av självspelande pianon och flyglar med egen verkstad i Paris. Franskpolering lärde Lennart som sagt redan vid unga år på möbelsnickarskolan. En dag många år senare kom Börje Thalén in på Lennarts verkstad där han just var sysselsatt med att polera ett piano. ”Det där är du snart ensam om att kunna!” utbrast Thalén. Så illa gick det nu inte. Efter att ha varit ett hantverk i utdöende ökade åter intresset och Lennart  undervisade på Ruds pianotekniker skola i Norge. Där kom han i kontakt med Carl Johan Fors vilket ledde till att han sedan blev knuten till pianoteknikerskolan i Leksand. Dit kom han som vikarie under en period när linjen stod lärarlös, och sedan fortsatte han  att tidvis undervisa både i polering och pianoteknik. Lennart lärde sig poleringen enligt de gamla metoderna men efterhand intresserade han sig för nya metoder och material och hämtade inspiration bland annat från bilindustrin och träindustrin. ”Ur ekonomisk synvinkel var det tyvärr omöjligt att jobba på samma sätt som de gamle”. Han försökte att kombinera det gamla hantverket med moderna metoderna som gör det användbart i vårt stressade tidevarv, där arbetstiden mäts på ett annat sätt än den gjorde förr i världen.”

Lennarts söner för traditionen vidare.

Under mitten av -80 talets senare hälft togs traditionen att föra pianohantverket vidare över allt mer av Lennarts söner. Alla fyra sönerna arbetar idag med allt från reparationer,stämning,ytbehandling (franskpolering), omlackningar, möbelfinish mm. av pianon och flyglar samt bedriver försäljning. Äldste brodern arbetar också med kyrkorgelservice och reparationer genom det egna företaget EA. Setterquist & Son. Genom sina gedigna kunskaper inom yrket och som auktoriserade och examinerade pianotekniker med ett stort kontaktnät över hela världen, har dem rönt stor framgång och uppskattning för sin yrkesskicklighet med försäljning till både välkända företagsledare, ambassadörer, kändiseliten och slottsherrar. Många historier finns att berätta från alla åren bakom, både dråpliga och allvarsamma.